Slottets historia

erik_xiv.png

Erik XIV, porträtt i Statens porträttsamling, Gripsholm

Erik XIV- Rikshistoria på Örbyhus slott

I december 1574 fördes Gustav Vasas äldste son, den avsatta kungen Erik XIV, under dramatiska omständigheter från statsfängelset i Västerås till Örbyhus. Flytten genomfördes hastigt som ett strategiskt drag av Johan III, Eriks halvbror och efterträdare, på grund av flera försök att befria den avsatta kungen under året. Vid denna tidpunkt var Örbyhus i ett bedrövligt skick. Fästningstornet saknade tak, men det var ändå nu som Örbyhus skrev in sig i rikshistorien som den olycklige kungens sista tillflyktsort.

Under de tre år som Erik satt fängslad på Örbyhus förekom flera försök till befrielseaktioner. Bara några veckor efter hans ankomst till slottet upptäcktes en sammansvärjning planerad av bönder i norra Uppland. De hade planerat att avväpna slottets vaktstyrka, som bestod av 40 knektar på borggården, med hjälp av den spannmål och boskap som de var skyldiga kronan.

Det var troligen sådana oroligheter som drev Johan III att göra sig av med Erik. Kort efter ytterligare en sammansvärjning, denna gång ledd av en västgötapräst, kungjordes från predikstolen i Stockholms Stadskyrka att Erik XIV hade avlidit i fängelset på Örbyhus den 26 februari 1577, vid 43 års ålder.

Modern historieforskning har fastställt att Erik XIV blev förgiftad med arsenik.

Erik XIV teckningar

Det var först på Örbyhus som Erik utvecklade de talanger som fått vår tid att erkänna honom som en fascinerande representant för den svenska renässansen. Han komponerade, skrev och tecknade  -  kort sagt, han omsatte i praktiken den förnämliga utbildning hans far, Gustav Vasa, givit honom som rikets förste prins.

Ett välkänt exempel på hans konstnärliga skicklighet är marginalteckningarna i en latinsk foliant. Dessa teckningar utfördes med penna och dåligt grönt bläck. När han berövades bläck och penna, använde han istället en spetsig träpinne och sotvatten. Bland Eriks teckningar finns särskilt en som sticker ut – en teckning föreställande en kvinna med en krona på huvudet. Det kan ha varit hans älskade, Karin Månsdotter, han hade i tankarna när han skapade denna teckning.

kung-eriks-dodsrum.jpg

Del av Erik XIV:s fängelsevåning. Detta sägs vara rummet där Kung Erik dog. Foto: C.E Linder

Örbyhus slott genom tiderna

Det mest imponerande monumentet över Örbyhus slotts historia är tornet, vars rötter sträcker sig tillbaka till 1450-talet. Vid den tiden ägdes Örbyhus av Johan Kristersson Vase, Gustav Vasas farfar. Johan Kristersson Vase byggde tornet som ett försvarsverk på den svårframkomliga sankmarken vid Vendelsjön. Detta markerar början på Vasaättens nästan 200-åriga epok i Örbyhus historia och finns avbildat i Erik Dahlberghs arkitektoniska illustrationsbok "Suecia Antiqua & Hodierna" med sina högt sittande hörntorn till murarnas försvar.

1400-tal historia örbyhus.jpg

Kopparstick av Erik Dahlberg, ur Svecia Antiqua et Hodierna 1662

Gustav Vasa, som bytte till sig Örbyhus från sina kusiner 1548, gjorde slottet till ett riksfäste. Han lät anlägga vallgravar och en 16 meter hög stenmur runt sin farfars befästa torn. Inuti Gustav Vasas fästning fanns gångar och kasematter med utrymmen för besättning och förråd för många år. Fästningen kom dock aldrig att användas som ett försvarsverk. Istället fungerade den som statsfängelse och änkesäte, tills Gustav Banér, guvernören i Västergötland, förvärvade Örbyhus 1641 och byggde om det till ett barockslott.

"Herr Gustav Banér haver det gamla slottet anno 1668 uti ett kostbart och efter ett skönt och veritabelt arkitektoniskt sätt till ett härligt palatium låtit förändra och en skön trädgård med akvedukter och fontäner anlagt."

På detta sätt omtalar Erik Dahlbergh Örbyhus efter Gustav Banérs ombyggnad. Banérs och hans första makas, Sofia Cecilia Kruus, vapensköldar pryder alltjämt fasaden på slottet mot öster.

I början av 1700-talet ägdes barockslottet Örbyhus av Charles de Geer på Leufsta. Han gjorde både Leufsta och Örbyhus till fideikommiss för sin brorson, vetenskapsmannen Charles de Geer.

År 1823 upprättades en plan för omfattande förändringar av Örbyhus i samarbete med arkitekten Carl Christofer Gjörwell. Mellan 1825 och 1832 omdanades Örbyhus till den slottsmiljö vi ser idag, i en neoklassicistisk stil med en vit-gul-orange färgskala. Under de följande 50 åren var det familjerna de Geer, von Platen, de la Gardie, Klingspor och Barnekow som satte sin prägel på Örbyhus.

År 1900 förvärvade Greve Carl Gustav von Rosen Örbyhus Gods tillsammans med sin son Eugéne. År 1909 blev Eugène von Rosen ensam ägare av godset och genomförde omfattande restaurerings- och inredningsarbeten av slottet och dess omgivningar med hjälp av arkitekterna Lars Israel Wahlman och Sigge Cronstedt.

Idag förvaltas Örbyhus slott av familjeättlingar till Carl Gustav och Eugène von Rosen.

Örbyhus historia.jpg

Örbyhus slott. Litografi av A. Nay, Stockholm, Centraltryckeriet 1878