Slottsparken

När Örbyhus Gods kom i Gustav Vasas ägo på 1500-talet, lät han uppföra en 16 meter hög försvarsmur runt slottet, omgiven av en vallgrav som nu är borta.

Den första regelrätta trädgårdsanläggningen vid Örbyhus slott skapades troligen omkring 1640 av arkitekten Simon de la Vallée, under Kerstin Sigrid Bielkes tid som ägarinna.

En bevarad plan från 1640-talet visar en renässansträdgård med nio kvarter söder om slottet, där den gamla vallgraven förvandlades till tre dammar.

Under 1800-talet genomgick slottsparken viktiga förändringar. En engelsk park anlades och Orangeriet uppfördes i parterrens västra kvarter efter ritningar av Carl Christoffer Gjörwell.

Den omgestaltning som idag präglar parken gjordes i början av 1900-talet under Eugène von Rosens slottsrenovering. Trädgårdsarkitekt Rudolf Abelin och arkitekterna Lars Israel Wahlman och Sigge Cronstedt var ansvariga för denna omdaning.

Inspirerade av den engelska Arts and Crafts-rörelsen gav de parken en ny gestalt, där influenser av nationalromantik och nyklassicism smälts samman och ger anläggningen ett bestående och högt konstnärligt värde.

Parken har ett stort konstnärligt värde och är länets bäst bevarade anläggning från denna tid.

Slottsparken är öppen året om.